Vi lämnade Göteborg den 20 april för att åka till vårt andra boende på Norra Cypern.
Vädret i Sverige var underbart, säkert 20C och en sol som sken från en klarblå himmel.
Vi blev försenade med minst 30 min från Göteborg så blev det tajt mellan flygen i Istanbul.
Dessutom skulle vi inte till Ataturk flygplats som vanligt utan nu skulle vi mellanlanda på den nyligen invigda Istanbul Airport, den alldeles nya gigantiskt stora flygplatsen utanför Istanbul.
När den blir helt klar 2027 blir detta världens största flygplats
med en kapacitet på 200 miljoner passagerare per år.
Jodå, vi hann. Föredömligt skyltat och gaterna på max 5 minuters avstånd.
Turkarna kan sin logistik, åtminstone när det gäller flygplatser.
Så landade vi på Ercans flygplats. Molnigt, blåsigt och lätt regn.
Men va farao är detta?
Det visar sig att här har inte regnat så mycket
under vintermånaderna sen början på 1900-talet.
under vintermånaderna sen början på 1900-talet.
Detta är bilder från Norra Cypern i år.
Snö i april.....på Cypern...
Det blev till att sätta på extravärmen inomhus.
Minsann var det inte omvända världen…..
Men när vi tittade på väderkartan blev vi lugnade.
Här skall bli bra väder om bara några dagar.
Här skall bli bra väder om bara några dagar.
Och i skrivandes stund - Må eftermiddag - är det strålande sol och hyfsat ljumma vindar
En sak som allt regnande har fört med sig är att naturen är underbart vacker.
Än så länge ingen tendens till brunbrända växter utan här är fälten gröna med
gula inslag av vilda blommor. Det är så vackert.
Och på vår tomt frodas växter och blommor
och ner mot havet är utsikten strålande.
och katter kommer och går.
Här finns mååånga katter och dom är väl sedda på ön
eftersom dom håller möss och ormar borta.
eftersom dom håller möss och ormar borta.
Det är väl bara att tacka. Men blir dom för närgångna på tomten så gör vi som
vårt älskade barnbarn Maj sa: "Man får väl helt enkelt vattna katterna..."
vårt älskade barnbarn Maj sa: "Man får väl helt enkelt vattna katterna..."
Den lilla lavendel vi planterade hösten 2014 har i sanning växt till sig.
Den är numera stor och grann och en fröjd att titta på.
Vi upphör aldrig att förvånas över den framtidsanda som präglar mycket här.
Ta byggnationen tex. Här är ständigt nya projekt.
De flesta blir klara, några inte.
Vi har en mobil med ett turkiskt kontantkort. Nu har den mobilen inte varit aktiv sen vi åkte hem i november och då fungerade den perfekt men se...nu fungerar den inte alls.
Gick till 4 (!) olika teleoperatörer idag med lite olika besked från var och en. Kontentan av allt är att kortet gått ut (….men jag hade ju pengar kvar ju…) och för att få liv i eländet måste jag köpa ett nytt kontantkort med nytt nummer (…det behövde jag inte förra gången….) och hör och häpna – jag måste registrera själva mobilen i Nicosia. Det räcker inte med ett nytt kort utan jag måste till Nicosia för att registrera den gamla telefonen.
Men vi skall allt lura dom på konfekten… saken är den att Ewa precis förnyat sitt abonnemang hos 3 innan vi åkte och om man tog ett abonnemang med en viss mängd surf, då kan man ringa med svensk taxa inom Norra Cypern och mellan Norra Cypern och Sverige. Precis som i övriga Europa.
Äntligen!
För ett och ett halvt år sen behövde vi ringa på vår vanliga svenska mobil till Sverige många gånger p.g.a. en gammal sjuk släkting. Döm om min förvåning när jag fick en faktura på 6800:- Javisst, jag har mig själv att skylla som inte kollade ordentligt men nu blir det 3 även för mig när det är dags att byta abonnemang i höst. Sen skall här ringas….
På vår dagliga promenad fick vi ännu tydligare uppleva vad som
ligger gömt i den bruna torra marken bara den får vatten.
Vattnet är hela skillnaden mellan grön, blommande oas
och ett torrt brunt landskap med förtorkade växter.
Vi har aldrig upplevt en sådan pruknande april som i år.
T.o.m. i stensättningarna pockar vallmon på uppmärksamhet
På gångavstånd från oss skapas ännu ett bostadsområde, Maldives home.
Dom målar upp en bild av hur det skall se ut när det är klart och man kan fundera över om det är möjligt att kunna skapa ett sådant boende för förhållningsvis rimliga pengar.
Det ser ut som ett bombnedslag nu men vänta bara.....
Det kommer att bli hur fint som helst. 60% av alla hus och lägenheter är redan sålda.
Folk investerar som bara den och vi tycker oss ana att priserna drar iväg allt mer så...
...rätt tid att investera här är nu.
I detta projekt börjar priserna än så länge på en god bit under miljonen.
På Norra Cypern är priserna lägst runt hela medelhavet.
Du kan fortfarande köpa ett boende för 600tkr.
På vårt område finns fortfarande lägenheter till salu för mellan 6-700000 SEK.
Men det gäller att vara vaksam. Efter kriget 1974 skedde en
massförflyttning av främst grekcyprioter vilket inneburit att kring många
markområden råder oklarhet vem som egentligen äger det.
Är det en tvångsförflyttad grekcypriot eller är marken ok i sin ägarstruktur?
Det finns flera olika typer av lagfarter här nere och det gäller att köpa en fastighet som ligger på ”fri” mark med rätt lagfart. Därför skall du ha en seriös mäklare och en duktig advokat.
Vi får en hel del frågor av våra läsare. Här är svar till dig som undrade över hur länge man får stanna på Norra Cypern per år. Här är också några generella svar på funderingar kring att köpa fastighet på ön............
Vi har haft vår lägenhet i 5 år och det är så att om man fyllt 60 så kan man vara här hur länge som helst. Vi har aldrig haft visum hit och det har heller aldrig efterfrågats i tullen. Möjligen kan det då bero på att vi var över 60 redan första gången vi var här.
Är man under 60 får man vara här i 90 dagar i följd och då dom dagarna är till ända åker man över gränsen till södra sidan, kanske ett IKEA-besök, och då man kommer tillbaka till norr har ytterligare 90 dagar.
Om du funderar på att köpa enfastighet här skall du absolut ha en advokat vid din sida som känner till förhållandena här. Det finns flera olika typer av lagfarter och du skall ha en som garanterar att detta är ”fri” mark, alltså mark som inte tillhört en grekcypriot som tvingats härifrån under kriget. Vi köpte via en man som då jobbade för mäklarringen. Även ett nordcypriotiskt företag som heter Carrington var inblandade. Vi har aldrig känt oss oroliga utan litar på dom vi köpte av och den jurist som mäklarringen då rekommenderade.
Men här finns en del lycksökare, även svenska, och det är viktigt att du får tag i en som är seriös. Jag kan gärna rekommendera några som jag litar på om du är intresserad.
Hör av dig i så fall.
Hör av dig i så fall.
Innan du köper tycker jag att du åka hit, hyra ett ställe (…vill du kan du hyra vårt…), vara här några veckor och känna in dig. Känns det då intressant tycker jag att nästa steg är att åka hit på en visningsresa. Du får betala flyget medan företaget som visar dig runt betalar ditt boende, ofta i 5 dgr.
Även här har jag lärt känna några som jag har förtroende för. Hör av dig om du vill ha hjälp.
Är du nyfiken och har funderingar kring boende på Norra Cypern så hör gärna av dig till oss för att ta del av våra erfarenheter. Vi delar gärna med oss.
Vår promenad fortsatte och vi överfölls återigen av skönheten efter regnen.
Dessa blommor blommar bara tre veckor om året berättade husägaren,
men å andra sidan blommade dom desto rikligare.
Denna art är närbesläktad med vår vanliga svenska flaskborste.
Vår dagliga promenad närmade sig sitt slut. Nu gällde det bara att ta sig levande upp för trappan som går från havet upp till vårt område. Den är helt livsfarlig eftersom ett helt gäng termiter har fattat tycke för den. Snickare skall komma och laga den men nu är det darrigt att vistas i denna trappa.
På kvällen skulle våra vänner Catarina och Sven komma på kvällsmat.
Eftermiddagen var ljum så det blev till att duka ute på ”plattan”.
Stilla vågskvalp från havet är svårt att bli trött på.
Kvällen gick alldeles för fort. Vi skrattade och var allvarliga om vartannat, så som det gärna blir med vänner som känner förtroende för och närhet till. Sven konstaterade att det är bra mycket trevligare att ha vänner ”live” än på facebook.
Det myckna regnandet har ställt till det på olika sätt.
Vår lägenhet drabbades av fuktgenomslag på flera ställen i mötet mellan golv och vägg. Skönt att hantverkare är billiga här på ön. Det gäller bara att få hit dom på utlovad tid och det är inte en självklarhet skall jag säga.
Jag har väldigt svårt att vänja mig vid att gång på gång höra "no problems" och sen - jädrar i min lilla låda - så blir det ett evigt tjatande på saker som inte blir gjorda när dom var utlovade. Ja, jag vet att det är så här men lik förbaskat är det väldigt irriterande........Så ja.......nu fick jag ur mig det. Nu är jag lugn och fin igen.
I skrivandes stund väntar jag på ett besked som jag skulle fått för länge sen.
Jag har väldigt svårt att vänja mig vid att gång på gång höra "no problems" och sen - jädrar i min lilla låda - så blir det ett evigt tjatande på saker som inte blir gjorda när dom var utlovade. Ja, jag vet att det är så här men lik förbaskat är det väldigt irriterande........Så ja.......nu fick jag ur mig det. Nu är jag lugn och fin igen.
En dag fick tips av en god vän som vet att jag gillar musik om en jazzfestival som skulle pågå i några dagar.
Våra vänner Sara och Bosse följde med oss till en riktigt fin vingård, Gillham Vineyard,
där konserten skulle äga rum.
Denna vingård är den första på Norra Cypern som producerar sitt eget vin.
Den ägs och drivs av en Israel, en Engelsman och en Amerikanare.
Det blev en helkväll i underbart väder och det blev inte sämre
av att konserten ägde rum utomhus runt poolen.
I biljettpriset på 200 SEK ingick obegränsat med gårdens vin, ost och druvor.
Sugarpie and the Candyman från Italien stod för musiken och dom var riktigt bra.
Det blev Beatleslåtar för hela slanten klädda i tradjazz-kostym
med lite funk- och fusioninslag.
De två gitarristerna var en blandning av Django Reinhardt och Jimi Hendrix
och sångerskan lät i sina bästa stunder som Billie Holliday
Det här var bra på riktigt!
En riktigt trevlig kväll i musikens och vinets tecken.
Festivalen återkommer nästa år och det tackar vi för.
Vi har haft det ovanligt ”kyligt” här på Cypern för att vara maj.
Ni vet....så där 22C och lite blåsigt.
Men se....idag vände det totalt.
Alldeles stilla och vänliga 26 i luften. Och på den vägen skall det fortsätta.
Då är det, här som hemma, härligt att bjuda hem goda vänner på en bit mat och njuta utomhus en god bit efter mörkrets inbrott. Här är kvällen nästan alltid ljuvt ljummen.
I Sverige tänker vi ofta om det är vackert väder:
"Nu gäller det att ta vara på dessa fantastiska dagarna"
Från april kan man nog säga att här nere är dagarna alltid fantastiska till 95%.
Då är det, här som hemma, härligt att bjuda hem goda vänner på en bit mat och njuta utomhus en god bit efter mörkrets inbrott. Här är kvällen nästan alltid ljuvt ljummen.
(Photo: Alan Kuzbyt)
Det piggar upp både den ene och den andre. Den här lille slingrande kamraten uppenbarade sig hos våra grannar. Skönt då att hen inte var giftig. Det var en catsnake som bara småkryp behöver frukta. Vi andra kan slappna av så gott det går.
Fick ägna en hel del tid åt att försöka förstå hur en enkel fredagshandling kan gå på 18.492.
Det visade sig att kortläsaren i affären skojat med oss. Nu skall vi bara se till att hämta tillbaka pengarna. Butiksägaren undrade om det gick bra med kontanter......
Har kommit in i en lust att läsa-period. Har fördjupat mig i en mycket läsvärd bok - ”Jag mötte Jesus” - skriven av en undersökande dansk journalist. En bok för den som funderar över livets stora gåtor och för den som inte alls är troende. Och inte minst - för den troende som tror sig har svar på det mesta och gärna förkunnar om vad som är rätt och vad som är fel.
Och så även för mig som genom åren fått omvärdera så mycket av min barndoms tro.
Boken följer mig överallt.....intressant och välskrivet....
Så gott som varje dag tar vi en rejäl promenad.
Den regniga vintern och våren här nere resulterade i ett grönt och frodigt landskap på ett sätt som sällan tidigare skådats. Men när regnet slutar och temperaturen stiger blir det frodiga landskapet snabbt brunt.
En bild för att påminna oss om hur det var när vi kom ner för drygt tre veckor sedan.
Havet blir allt varmare och nästa vecka blir premiärdoppet.
Idag 21C, nästa vecka sannolikt 23C.
Lite kyligt men det får väl gå. Badkruka..? Jag….?!
Vi badar gärna vid strandkanten nära oss men slår vi på stort så blir det gärna en anläggning som heter Accapulco, 15 min med bil från oss.
Här finns allt man kan önska och lite till. Perfekt för barnfamiljen men även för den som vill ha alla bekvämligheter inom räckhåll: Toa, dusch, omklädningshytter, havsbad, poolbad, restauranger...
Den dagliga promenaden går allt som oftast till området där man bygger ”Maldives”,
ett projekt som jag beskrivit högre upp på denna sida.
Alldeles bredvid Maldives pågår ett annat projekt där ett antal villor byggs. Priserna ligger högt för att vara här nere, mellan 2-6 miljoner kronor. Allt är redan sålt förutom två hus.
Fascineras av hur snabbt dom som arbetar här bygger murar och sätter sten på husen. Sten för sten blir så småningom en vacker helhet.
Här är det inte prefabricerat utan allt görs för hand från början till slut.
Det tar längre tid men det kan det vara värt när man får en sådan här utsikt.
Väl hemma från promenaden längtar jag efter att omslutas av Gino Vannellis nya platta.
Jag har älskat hans musik ända sen den gång jag förfördes
av hans epos "Brother to brother"
Härligt att krypa in i hörlurarna och ge honom 100%-ig uppmärksamhet.
Och se, här öppnar sig en skattkista, full av musikaliska juveler.
Dryga 50 minuter senare är jag en rikare människa.
(Du kan klicka bort reklamen efter 5 sek)
Dax också att börja på ett nytt litterärt verk.
Denna gång blir det en berättelse av helt annat slag.
En deckare av Jussi Adler-Olsen som kommit med en ny bok.
Att låta sig i skuggas av cederträdet med lite kall druvjuice i glaset och boken i handen,
då är det dax att börja läsa.
Men glöm för all del inte att smaka på jordgubbarna.
Nu är dom mogna, söta och goda.
Köpte en rejäl flaska med färskpressad mandarinjuice i affären som smakade sommar
Nu blir det gott med ett rejält glas.....
..... att avnjuta i den rodnande kvällen.
Dagarna är väldigt avslappnade här borta i öster.......
.....men trots det måste man städa ibland.
Se så fint det kan bli efter lite fejning.
Äntligen har det öppnat en thai-restaurang alldeles i närheten av oss,
i samma fastighet som Tempo, på gaveln.
Den lystrar till det fyndiga namnet Wok'n Roll. Snudd på Göteborgshumor ;)
i samma fastighet som Tempo, på gaveln.
Den lystrar till det fyndiga namnet Wok'n Roll. Snudd på Göteborgshumor ;)
Gott till överkomliga priser.
….och dagarna fortsätter……
….. imorgon blir det en heldagsutflykt med en engelsk förening
som vi fått acess till via våra fina grannar Alan och Ann.
Och så var det dax. Ur säng redan kl. 07.45......det var längesen.....
Våra vänner Ann och Alan
Ok. Dax att gå på bussen.
Så här åkte vi
En grön sjö dök upp. Det kunde nästan ha varit i bergen ovanför Antibes på Franska rivieran. Men det var det inte. Det visade sig vara vattenreservoar för det vatten som kommer hit från Turkiet via en 7 mil lång jättevattenledning som ligger 200m under havsytan. Detta vatten håller nu på att fördelas ut runtom på Norra Cypern (TRNC)
via ett nytt vattenledningssystem.
Där skulle vi besöka en gammal kyrka och ett museum.
På plats i museet. Vilket plusvärde det är att ha en guide som kan ta med oss på den hissnande färd som det innebar att gräva ut allt det som vi fick se.
Det mest fascinerande var nog detta föremål som grävdes ut för många år sen.
Sakta växte det fram ur sitt mångtusenåriga gömställe
och man förstod att man snuddade vid något alldeles extra
Och så var det - ett kungligt diadem i ädlaste guld
Klart att grabbarna som grävde blev alldeles hispiga....
Och nu kan vi få njuta av det.
Det är hisnande att tänka på att detta föremål har någon gjort och sen har en annan burit det för tusentals år sen. I det perspektivet blir man väldigt ödmjuk.
När någon dog täckte man snabbt för munnen eftersom man ville att själen skulle stanna kvar i kroppen tills dess man återuppstod - hör och häpna - i samma skepnad som förut.
Är inte riktigt med på den tankegången måste jag säga.
Var man av kunglig börd täcktes munnen för med ett blad av guld.
Nu var det bara några steg till nästa ställe, den gamla kyrkan.
Återigen insåg man värdet av en inspirerad och kunnig guide.
Allt medan hon berättade så drogs min blick mot den fantastiska ljuskronan i taket.
Många hundra år gammal
Där fanns en rad märkliga stolar med alldeles för höga armstöd.
Förklaringen var att under en stor del av de högmässor och föreläsningar skulle de som studerade till präster skulle bevista, då skulle de stå upp framför stolen och lyssna, inte sitta. Och nåde den som ramlade eller snubblade till under förkunnelsen av Guds ord då man stod där, då låg man risigt till. Men då kunde man söka stöd i de alldeles för höga armstöden. Se där, lite barmhärtighet i all stränghet.
På vägen ut ur kyrkan betraktade Barnabas oss ur sin upphöjda position.
Nu var vi hungriga. På vägen till stället där vi skulle äta passerade vi lämningar
efter den gruvdrift som var i full gång här under många decennier.
Ett amerikansk bolag bröt koppar ur den mycket rikt kopparhaltiga malmen som finns här.
De hade ett krav på sig att återställa marken då de slutade med sin brytning.
Men nä då.....då kriget kom 1974 tog man sitt pick och pack och smet iväg från allt ansvar för att aldrig återvända.
Marken var/är oerhört rik på koppar. Det var t.o.m. så att den sten/malmbit som låg i dagen hade ärgat.
På väg till matstället passerade vi delar av den akvedukt som romarna
hade byggt här en gång då dom regerade över Cypern. Ni skymtar den mellan träden.
Detta område på Cypern är väldigt bördigt och i de fredsförhandlingar som kraschade 2017 gjorde södra Cypern anspråk att få Guzelyurtområdet. TRNC sa blankt nej.
Äntligen mat! Högst uppe på ett berg med en finfin utsikt över nejden intogs långkokt höna och potatis. Får väl erkänna att jag har ätit godare mat. Väsentligt godare mat.
(Photo: Ann Kuzbyt)
Men vi lät oss väl smaka.
Vi fascinerades av det märkliga huset som låg nedanför restaurangen där vi åt.
En betongkoloss men ändå med en viss stilkänsla.
Vi såg också den förtorkade floden som har sitt ursprung på den södra sidan. Efter det att den dämts upp där och ändrat sitt lopp blev norra sidan blåsta på vattnet.
Så kan det vara när två länder inte kommer överens.
Det där huset - vad var det för hus egentligen? Jo, det var ett badhus för de som jobbade i gruvorna. Här kunde man tvaga sig ren från allt damm och all smuts efter sitt skift.
Våra kära grannar trampade vackert på då vi vandrade ner
till sjön för att beskåda detta märkliga hus.
Nu var det hemfärd som gällde. Vi passerade märkligt gröna oaser på denna torra ö. Här en begravningsplats. När Ewa och jag kom den 20 april var här grönt överallt med massor av gula blommor. Men då vädret blev som det brukar vara här utan en massa regn,
ja då torkade naturen ihop på några veckor.
Men även i förvissningens tid kan en blomma sprida sitt budskap om skönhet.
Färden fortsatte mot den sista byn vi skulle besöka.
Vi traskade lydigt i värmen gata upp och gata ner.
Visst var det vackert men också väldigt varmt.
Vissa hade förstånd på att spara på krafterna denna eftermiddag.
Vattnet flödade i restarna av den gamla romerska akvedukten.
Det är inte ofta man ser porlande vatten i dagen här.
I denna lilla by fanns även ett hotell. Vågar inte svara på om det var öppet.
Kanske lika bra att det var stängt.
Vi besökte en moské och blev väldigt fint omhändertagna. Här levde för några år sen en Iman som hade stort inflytande på människor som sökte en högre mening.
Här mötte vi unga amerikanare, tyskar, engelsmän m.fl. som alla hade
en slags "love and peace-feeling" över sitt bemötande.
Jag kände stor respekt för dessa unga människor som går "all in" i sitt sökande.
Jag avslutar min reseskildring med denna ljuvliga buske alldeles utanför entrén till moskén.
En finfin resa i kunskapens tecken.
Så var det dax för Gillham's Vineyard att släppa sitt första rosévin någonsin. Vi åkte dit med våra vänner Ann och Alan. Det var intre bara "vinsläpp" utan även en konsert med en fantastisk brasiliansk gitarrist/sångare och en saxofonist.
Gillham's Vineyard är ett väldigt trevligt ställe. Klassiskt vackert på nåt sätt.
Här kan man både bo och äta.
Här deras vinbar...
....där man också kan äta lunch till ett rimligt pris.
Vinbaren ligger med utsikt åt havet.....
...som skymtar längst ner bland alla vinstockar.
En rundvandring på Gillham's ägor....
...bland åldriga olivträd.
Ann
Bo & Ewa.....
(Photo: Ann K.)
..and Alan.
Vid infarten till Gillham's ligger en fin fontän.
Alan beundrar dess innanmäte.....
......vilket visar sig vara en mängd fiskar i underbara färger.
Så var det dax för själva invigningen av rosévinet....
...som ägde rum på taket till själva huvudbyggnaden.
Jodå, det var en trevlig idé att hålla till här men jösses va varmt det var...
...men tack och lov lade Ann beslag på den skuggigaste platsen på hela taket där vi i behaglig skugga kunde sitta och njuta.
Fler och fler dök upp och snart var det nästan trångt uppe på taket.
Som förra gången vi var här så var det gratis vin, så mycket man önskade.
Till det kom obegränsat med olika ostar och druvor-jordgubbar-melon m.m.
Vi lät oss väl smaka.
Skål!
Se där......ett bekant ansikte i mängden.
Minsann - var det inte mannen-myten-legenden Ossian Bråten (i rosa tröja) tillsammans med sin gode vän Anders Högström.
Ossian hjälpte oss på ett storartat sätt då vi köpte vår lägenhet.
Snart är det dags för en gentjänst när jag skall hjälpa
Ossian att hitta rätt BMW Z4 i sommar.
I brist på annat får jag ju visa vår Z4.
"Vi skall lyckas, Ossian"!
Värt att nämnas är att Ossian gått ner i vikt på ett häpnadsväckande sätt. Han lät DNA-testa sig och fick veta att den LCHF-diet som han så ofta testat var alldeles fel. Han skulle äta på ett helt annat sätt. Och med denna nya kunskap i botten kombinerat med en rejäl "powerwalk" varje morgon har kilona bara rasat. Minus 29 så här långt. RESPEKT!
Så började musiken. Två musiker av väldigt hög kvalité.
Samba och bossa för hela slanten.
Och vi trängdes för att både se och höra.
(Photo: Ann K.)
Sammantaget en väldigt trevlig dag i vinet och musikens tecken.
Hemma igen och efter några dagar blev det ännu en afton i gemenskapens tecken.
Våras grannar Ann och Alan är väldigt generösa och även denna vår bjöds vi in till en barbique-afternoon. Som alltid rikligt med god mat och dryck bland goda vänner.
En av de saker som är så härligt med att vara här är att man man till 90% lever ett uteliv.
De stora dörrarna ut mot trädgården är alltid öppna och gränsen
mellan inne och ute suddas ut.
Thanx Ann and Alan for en very nice evening.
Och så kom då dagen....
...den dag som förkunnar att jag är 68 år. Varje år så långt jag kan minnas har jag alltid fått en bukett liljekonvaljer denna dag av min syster. Men nu skilde många hundra mil oss åt. Men jag fick med mig ett paket av henne som skulle öppnas på födelsedan. Se vad jag fick. Så himla omtänksamt. Tack min älskades syster!
Och mera blomster väntade.
Ewa uppvaktade mig med en egenhändigt stulen ros från allas vår gemensamma trädgård. Ett brott begånget i kärlekens tecken.
Puss och tack min älskling.
68 år gammal och beredd att åka till Elexus hotel, 10 min bort,
för att inta födelsedagsmiddag
Norra Cypern (TRNC) är kontrasternas land. När vi åkte hit fick vi stanna på vägen för att ett hundratal får med sin herde skulle över till andra sidan vägen.
ELEXUS ....
.... är en anläggning med ett flertal riktigt bra restauranger.
Här finns också ett gigantiskt badland, Casino och konferensanläggning.
Hotellet tar 2500 gäster....
..och tur är väl det för nästa vecka, då firas Bayram.
Bayram är muslimernas största högtid, som skulle kunna jämföras
med kristendomens julafton. Två till tre miljoner muslimer
vallfärdar till Mecka och på andra platser för att fira högtiden.
Och här, på Elexus är alla rum fullbokade sen länge.
Förra året var vi här under denna högtiden, en riktig folkfest.
Så här är han då, den nyblivne 68-åringen. Redo att göra resan mot det 69:onde.
Mitt gamla faster, Elsa, sa alltid "gott nytt år" när någon hade födelsedag.
Och visst hade hon en poäng i det.
Hemresan närmar sig med stormsteg.
Vi fixar och donar lite men sanning att säga har vi köpt städning via Jackie,
som sköter vårt område. Prisvärt som ögat.
Innan vi skiljs åt för denna gång så vill jag nämna lite om mobiltelefonin på TRNC.
I fyra år har detta problem ältats och förhandlats. Att förbättra kommunikationen på hela ön ingår som en del av de s.k. ”förtroendeskapande åtgärder” som görs lite då och då.
Syftet med de ”förtroendeskapande åtgärderna” är att de skall vara en liten del i vägen till
att hitta en lösning på Cypernproblematiken, alltså följdena av det krig som var 1974 och som innebar en delning av ön med alla dess konsekvenser.
Med stor sannolikhet kommer norra och södra sidans mobiltelefoni att länkas samman redan i början av juli detta år. Detta innebär i sin tur att vi som bor på norra sidan kommer att få en surf- och mobiltelefoni till samma kostnad som södra sidan och övriga EU.
"Om vi lever och få ha hälsan" sa alltid min kära gamla faster Elsa.
Och många araber säger samma sak fast på ett annat vis:
- In šaʾ Allāh -
